Livsmedelslagstiftningen

Lagstiftningen på livsmedelsområdet är i stort sett likadan inom hela EU och gäller för all yrkesmässig hantering av livsmedel. Delar av lagstiftningen är i vissa fall även tillämpbar för privatpersoner som handskas med livsmedel.

Livsmedelslagstiftningen bygger i huvudsak på ett antal EG-förordningar. Som komplement till dessa finns i Sverige även ett antal nationella lagar, förordningar och föreskrifter. Den nationella lagstiftningen baserar sig i huvudsak på EU:s lagstiftning.

Ytterligare information om livsmedelslagstiftning hittar du på Livsmedelsverkets hemsida kan du ladda ner aktuell lagstiftning på livsmedelsområdet samt, i förekommande fall, vägledningar som Livsmedelsverket utarbetat utifrån gällande lagstiftning.

Livsmedelsverkets webbplats 

Läkemedelsverkets webbplats 

Regeldokument

  • Förordningen gäller för all form av livsmedelshantering.
  • Den innehåller definitioner om vad som räknas som livsmedel.
  • Den klargör syftet med livsmedelslagstiftningen.

I förordningen står det vilka skyldigheter som åvilar på den som bedriver livsmedelsverksamhet och för den som bedriver foderverksamhet.

  • Förordningen gäller alla livsmedelsföretagare.
  • Den innehåller regler om livsmedelshygien, egenkontroll samt lokal och utrustning.
  • I förordningen ställs krav på att alla livsmedelsanläggningar ska registreras eller godkännas.

Förordningen innehåller regler för primärproduktion av livsmedel, det vill säga odling, uppfödning, fiske och liknande.

  • Förordningen gäller främst livsmedelsproducenter, ej detaljhandel.
  • Det ställs särskilda krav på lokal, utrustning, temperaturkriterier med mera för den här typen av anläggningar.
  • De anläggningar som omfattas ska godkännas.
  • Förordningen reglerar hur myndigheternas kontroll av livsmedelsanläggningar ska gå till.
  • Den förklarar hur inspektion och revision ska gå till och hur kontrollrapporter ska användas.

Den mest grundläggande livsmedelslagstiftningen återfinns i de EG-förordningar som tagits upp ovan. Utöver dessa finns ett stort antal andra EG-förordningar som oftast har en mer avgränsad tillämpning.

Flera av förordningarna innehåller regler för en viss typ av livsmedel, till exempel ägg, vin, musslor, mjölk och fiskprodukter.

Det finns också EG-förordningar som reglerar handel, import och export av olika typer av livsmedel. Särskilda regler finns för genetiskt modifierade livsmedel och foder, liksom för produktion och märkning av ekologiska livsmedel.

Särskilda regler finns också för livsmedelstillsatser, aromer och liknande. Det finns också EG-förordningar som reglerar tillåten förekomst av mikroorganismer, bekämpningsmedelsrester och andra främmande ämnen i livsmedel.

När det gäller offentlig kontroll finns förordningar som kompletterar EG-förordning 882/2004, se ovan. Bland annat finns EG-förordning 854/2004 med särskilda regler för offentlig kontroll av livsmedelsprodukter av animaliskt ursprung.

Det finns ett stort antal nationella lagar, förordningar och föreskrifter som berör livsmedelsfrågorna. Det stora flertalet av dessa fungerar som komplement till EG-förordningarna. Hit hör livsmedelslagen (SFS 2006:804), livsmedelsförordningen (SFS 2006:813), förordning om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel (SFS 2006:1166) samt ett antal föreskrifter från Livsmedelsverket.

Inom flera branscher på livsmedelsområdet har särskilda branschriktlinjer tagits fram. Dessa innehåller råd och beskrivningar för hur företagen inom branschen kan arbeta för att kunna uppnå de mål som finns i livsmedelslagstiftningen. Det är inte ett krav enligt lagen för företagen inom en viss bransch att följa dessa riktlinjer. Däremot ger riktlinjerna goda råd och tips om vad företagen kan behöva tänka på i sin livsmedelshantering och kan därigenom vara till stor hjälp.

Exempel på branscher där riktlinjer har tagits fram är butiker, bagerier och konditorier, mjölkproducenter och tillverkare av fiskprodukter.

Uppdaterad