Vi använder kakor (cookies) för att ge dig bästa möjliga funktion på vår webbplats. Innan du godkänt sätter vi bara nödvändiga kakor. Du kan välja vilka kakor vi får använda.
Här finns stöd och råd för en god inomhusmiljö för dig som är fastighetsägare eller verksamhetsansvarig till ett vård- och omsorgsboende, LSS-boende eller HVB.
De som bor i dessa boenden tillhör ofta en så kallad känslig grupp. Det kan vara äldre personer, personer med nedsatt immunförsvar eller personer med funktionsnedsättning. De boende kan ha svårt att hävda sina egna intressen. Det ställer högre krav på inomhusmiljön och på verksamhetsutövarens egenkontroll.
Miljöförvaltningen bedriver tillsyn på vård- och omsorgsboenden i Stockholms stad. I vägledningen tar vi upp de områden som vi kontrollerar vid tillsynen och som är viktiga för att alla boenden ska få en god inomhusmiljö.
Vägledning inomhusmiljö
Vägledningen ger stöd och råd för att uppnå en god inomhusmiljö i vård- och omsorgsboenden. Den vänder sig till verksamhetsutövaren och fastighetsägaren.
Verksamheten
Verksamheten ansvarar för inomhusmiljön på vård- och omsorgsboenden och ska undersöka vilka miljö- och hälsoskyddsrisker som finns.
Verksamheten ska ha dokumenterade rutiner för att förebygga risker i inomhusmiljön och kontrollera att rutinerna följs. Om det finns brister ska verksamheten utreda och åtgärda bristerna, och vid behov felanmäla till fastighetsägaren.
Fastighetsägaren ansvarar vanligtvis för de brister som är fastighetsrelaterade, som fuktskador, brister i ventilationen och buller från ventilationen. Fastighetsägaren ansvarar även för att VVC-systemet håller rätt vattentemperatur för att undvika risk för legionella. Ibland är det verksamhetens ansvar att utreda och åtgärda bristerna, exempelvis om det är fler personer i lokalerna än vad ventilationen är dimensionerad för.
Ansvarsfördelning
Gör en tydlig ansvarsfördelning mellan verksamheten och fastighetsägaren. Då blir det enklare att veta vem som ska rätta till problem och göra undersökningar. Verksamheten ska ha dokumenterade rutiner för felanmälan till fastighetsägaren.
Verksamheten ska regelbundet mäta inomhustemperaturen i lokalerna.
Fastighetsägaren ansvarar för de fastighetstekniska åtgärderna.
Temperaturer
Temperaturen inomhus under höst, vinter och vår bör inte vara över 24°C eller under 18 grader (operativ temperatur) .
Temperaturen inomhus under sommaren bör inte vara över 26°C (lufttemperatur)
För känsliga grupper gäller riktvärdet för högsta lufttemperatur på 26°C under hela dygnet.
För övriga kan det vara acceptabelt med en något högre temperatur dagtid, men på natten bör inte temperaturen vara högre än 26°C.
Det finns en stark koppling mellan fuktskador i byggnader och hälsoproblem. Fukt kan orsaka mögel och bakterier som avger kemiska ämnen.
Fastighetsägaren ansvarar för att utreda och åtgärda fuktskador.
Verksamheten ansvarar för att felanmäla en fuktskada till fastighetsägaren.
Tecken på fuktskador är missfärgning, dålig lukt och bubblor i mattor eller tapet. Kontrollera att det inte finns fuktskador innan ni börjar använda en ny lokal. En gammal fuktskada som inte är åtgärdad på rätt sätt kan orsaka hälsoproblem.
För känsliga grupper som äldre personer och personer med nedsatt immunförsvar är risken större att bli allvarligt sjuk i legionella.
Verksamhetens ansvar är att känna till fastighetsägarens rutiner för att kontrollera varmvattnet i t.ex. undercentral/varmvattenberedare. Verksamheten bör själv kontrollera varmvattentemperaturen vid tappställen minst 1 gång i månaden, helst 1 gång i veckan, och felanmäla till fastighetsägaren vid felaktiga temperaturer.
Fastighetsägarens ansvar är att ha rutiner för kontroll och dokumentation av varmvattnet i t.ex. undercentral/varmvattenberedare.
Så kontrollerar du:
Varmvattnet vid tappstället ska vara minst 50°C.
I ett system där man värmer upp vattnet i en beredare eller tank ska varmvattnet vara minst 60°C i beredaren/tanken.
Kallvattnet vid tappstället ska vara under 20°C.
Om varmvattentemperaturen är nedreglerad till under 50° ska denna nedreglering ske i blandare direkt vid tappställe och vara utfört av fackman.
Spola regelbundet igenom tappställen som sällan används eller ta bort dem helt.
Anlita en fackman om vatteninstallationer ska flyttas eller tas bort helt.
När lägenheter står tomma bör vattensystemet spolas igenom minst en gång i veckan under 3 minuter.
Byt duschslang och duschhuvud i särskilt boende årligen och när en ny vårdtagare flyttar in.
Buller kommer vanligtvis från ventilationen. Det kan också komma från radiatorer eller kylskåp. I Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus finns riktvärden som används för att bedöma om bullret är en olägenhet för människors hälsa.
Fastighetsägaren ansvarar för att åtgärda buller från fasta installationer.
Verksamhetens ansvar
Verksamheten ansvarar för att åtgärda buller som uppstår i verksamheten.
Verksamheten bör regelbundet undersöka buller i lokalerna och ha tydliga rutiner för felanmälan till fastighetsägaren
Exempel på hur buller i verksamheten kan minskas
Sätt upp akustikplattor i taken och möbeltassar under bord och stolar.
Inred lokalerna med ljudabsorbenter eller ljuddämpande bord.
Textiler har en ljuddämpande effekt men samlar även damm och andra föroreningar. Tänk på att tvätta dem regelbundet.
Ha inte bullrande maskiner i gång, exempelvis diskmaskinen, samtidigt som måltider i köket.
Dålig luft kan bero på bristande underhåll av ventilationen eller att ventilationen inte är anpassad efter hur många som vistas i lokalerna.
Fastighetsägarens ansvar
Fastighetsägaren ansvarar för att kontrollera fastighetens ventilationssystem regelbundet med hjälp av en behörig besiktningsman. Det kallas för obligatorisk ventilationskontroll (OVK).
Fastighetsägaren ansvarar vanligtvis även för underhåll av ventilationen. Underhåll omfattar bland annat kanalrensning, justering av luftflöden och åtgärder av brister som noterats i samband med ventilationskontrollen.
Verksamhetens ansvar
Verksamhetsutövaren ska veta hur många personer ventilationen är anpassad för.
Om det saknas underlag för att veta om ventilationen är tillräcklig bör verksamheten se till att ventilationen kontrolleras och att luftflödena mäts. Samråd alltid med fastighetsägaren/förvaltaren.
Verksamheten ansvarar för åtgärder om personbelastningen är för hög i förhållande till ventilationens kapacitet.
En åtgärd är att ha färre personer i rummet och införa vädringsrutiner. Om det inte är möjligt behöver ventilationen åtgärdas.
Verksamheten ska alltid samråda med fastighetsägaren om ventilationen behöver åtgärdas.
Ta reda på om ventilationen är tillräcklig
Ventilationen ska alltid vara anpassad efter verksamheten och personbelastningen. För en verksamhet med flera boende, som exempelvis ett äldreboende, är en personbelastningskarta ett bra verktyg för att ta reda på hur många personer ventilationen klarar av.
Enligt Folkhälsomyndighetens riktvärden bör uteluftsflödet inte understiga 7 liter per sekund per person med ett tillägg på minst 0,35 liter per sekund per kvadratmeter golvarea, för att få bra ventilation i de allmänna utrymmena. I bostäder bör det specifika luftflödet (luftomsättningen) inte understiga 0,5 rumsvolymer per timme (rv/h). Uteluftsflödet bör inte understiga 0,35 liter luft per sekund per kvadratmeter (l/s per m2 ) golvarea eller 4 l/s per person.
Personbelastningskarta för vård- och omsorgsboende
En personbelastningskarta är ett bra verktyg för att få fram hur många personer ventilationen är anpassad för. Miljöförvaltningen har tagit fram en beräkningsmall som stöd.
Verksamheten ansvarar för att ta fram en personbelastningskarta. För att den ska bli komplett kan flera uppgifter behövas från fastighetsägaren.
För att ta fram en personbelastningskarta behövs uppgift om kvadratmeteryta och tilluften (den friska luften som tillförs rummen) som finns i luftflödesprotokollet eller i ventilationsritningen. Man kan antingen använda sig av de projekterade eller de uppmätta tilluftsflödena. I OVK-protokollet kan det saknas uppgifter för samtliga rum.
Använder man sig enbart av det projekterade värdet så krävs det att man kontrollerar så att det projekterade och uppmätta luftflödet stämmer överens och ger en rättvis bild av ventilationskapaciteten.
Vädra effektivt under kort tid
Vädring bör ske kort och effektivt under cirka 5 minuter med flera fönster öppna samtidigt.
Vädra innan och efter stora samlingar.
Att låta fönster stå öppna länge är inte energieffektivt. Boende kan även störas av drag och buller utifrån om fönster står öppna.
Verksamheten ska veta vilka farliga kemiska produkter som används.
Produkterna ska dokumenteras i en kemikalieförteckning. Exempel på farliga kemiska produkter är städ- och rengöringsprodukter, desinfektionsmedel och målarfärg.
Uppdatera kemikalieförteckningen årligen och se till att alla produkter som används i verksamheten finns med i förteckningen.
För kommunala verksamheter finns det digitala kemikaliehanteringssystemet Chemsoft som hjälp.
Till varje farlig produkt ska det finnas ett säkerhetsdatablad. Förvara dem på ett lättillgängligt ställe som alla på arbetsplatsen känner till.
Välj mindre farliga produkter
Produktvalsprincipen som finns i miljöbalken innebär att verksamheter hela tiden ska sträva efter att välja mindre farliga kemiska produkter.
Förvaring
Farliga kemiska produkter ska förvaras oåtkomligt. På vissa boenden även inlåsta.
Hjälp de boende att välja
När de boende själva köper in kemiska produkter kan personalen hjälpa till att göra bra val, exemplevis genom att rekommendera miljömärkta och parfymfria produkter.
Lokaler som alltid används ska städas dagligen. Det ska finnas rutiner för städning och storstädning av de boendes lägenheter/rum och av de gemensamma utrymmena. I städrutinen bör det framgå städfrekvens, omfattning, metod, städmaterial och ansvar. Även om en städfirma anlitas, ska verksamhetsutövaren veta vilka städrutiner det är som gäller. Då är det enklare att följa upp att städning sker enligt avtal.
Städningen bör omfatta:
Rengöring av lättåtkomliga ytor, som till exempel golv, bord, stolar, och mattor,
Ytor som man ofta tar i, som till exempel handtag och strömbrytare, allmänna toaletter.
Metoder
Det är viktigt att använda rätt metod på rätt material vid städningen. Ta därför reda på vilka städmetoder som krävs för de olika utrymmena och deras ytskikt.
Torra städmetoder med mikrodukar eller fuktiga dukar och moppar virvlar upp mindre damm och kräver färre kemiska produkter. Det minskar även risken för skador på ytskikten.
Våta metoder sliter på golvet och kräver att vattnet byts ofta för att resultatet ska bli bra.
Dammsugare ska ha ett effektivt filter för utblåsningsluften.
Undvik golvpolish eftersom det kan leda till besvär kopplat till inomhusmiljön.
Hygien och smittskydd
Vid utbrott av smitta bör det, utöver basala hygienrutiner och kohortvård, finnas rutiner för att sätta in extra städning vid behov och rengöra ytor som man tar på extra noga, som handtag, lysknappar och spolknappar. I rutinerna bör det även framgå hur man tar hand om en boendes tvätt när denne har drabbats av till exempel kräksjuka.
Rutiner vid utbrott av smitta kan med fördel stämmas av med vårdcentralen eller smittskyddsenheten på regionen. Ett kommunalt drivet boende kontaktar medicinskt ansvariga sjuksköterska.
Hantering av tvätt
Smutsig och ren tvätt ska förvaras separat utan möjlighet till kontaminering. Olika personers tvätt ska inte blandas. Rutiner för hur ofta sänglinnen ska bytas ska finnas (minst var 7:e dag, oftare vid behov).
