Tandläkare

Placera ett uppsamlingskärl under vattenlåset, till exempel en 10-liters hink.

Använd gärna diskhandskar då det oftast är oundvikligt att du får slam och vatten på händerna. Ta av eventuella guldringar från fingrarna. Får du kvicksilver på en guldring blir denna amalgamerad. Du blir då tvungen att gå till en guldsmed för att få bort kvicksilvret.

Använd gärna en diskborste eller flaskborste för att ta bort löst sittande slam.

Samla upp allt slam samt löst material i kärlet. Tänk på att man ofta inte ser något metalliskt kvicksilver i slammet när låset töms. Det beror på att kvicksilvret kan vara legerat med andra metaller, eller att mängden är så liten att den är svår att upptäcka med blotta ögat.

Innehållet i vattenlåset ska alltid betraktas som kvicksilverförorenat.

Öppna vattenkranen försiktigt och skölj efter med cirka en deciliter vatten för att få med det sista av slammet.

Skruva ihop vattenlåset. Byt trasiga eller dåliga packningar om det behövs.

Öppna vattenkranen och fyll på vatten i vattenlåset. Torka av låset så att det är torrt och kontrollera noga att det inte läcker vatten.

• Töm över uppsamlingskärlets innehåll i ett okrossbart kärl som har tätslutande lock, till exempel en 5 eller 10 liters plastdunk. Använd en tratt och håll till på en bricka eller liknande, så att eventuellt spill går att samla upp. Gör rent verktyg som har blivit förorenade.
• Gör även rent uppsamlingskärlet med en liten skvätt vatten och borste.
• Töm vattnet i plastdunken och skölj efter med ytterligare vatten så att även tratten blir tvättad.
• Märk dunken så att det tydligt framgår att innehållet är kvicksilverförorenat. Alternativt kan det uppsamlade materialet och tvättvattnet slås i en godkänd amalgamavskiljare, men vänta i så fall till precis före det är dags att tömma eller byta avskiljaren

Anteckna i en journal eller motsvarande om att låset har tömts.

För att undvika smitta bör vattenledande system spolas dagligen på morgonen i minst två minuter vid alla tappställen (utan påsatta överföringsinstrument) för att undvika ackumulation av mikroorganismer.

I kunskapsunderlaget “Att förebygga vårdrelaterade infektioner” som Socialstyrelsen har givit ut rekommenderas provtagning av vattenkvaliteten i uniten minst en gång per år. Provet ska vara ett mikrobiologiskt prov på heterotrofa bakterier och resultatet ska inte överstiga 100 cfu/ml.

Förekomst av heterotrofa bakterier är ett mått på generell nedsmutsning av vatten. Vid förhöjda halter krävs åtgärder som till exempel att byta ut gamla slangar, justera vattentemperaturen och att installera reningssystem.

Biofilm och stillastående ljummet vatten i till exempel ledningar gynnar tillväxten av bakterier. Dentala unitar har vattenledningssystem med mycket låga flöden och stillastående vatten. I kombination med smala slangar av olika plastmaterial och att vattnet är rumstempererat, är bildning av biofilmer oundviklig.

Biofilm bildas på sex timmar

På sex timmar finns en väletablerad biofilm där vattnet stått stilla, vilket sker under natten och helgerna. När sedan vattnet flödar genom slangen finns det risk att biofilmen på slangens insida lossnar och transporterar bakterier till patient och personal. När turbiner och hand- och vinkelstycken används, bildas aerosol som patient och personal riskerar andas in.