Största delen av Sveriges miljölagstiftning utgår från miljöbalken. Miljöbalken omfattar alla verksamheter som på något sätt kan påverka vår miljö och människors hälsa.
Miljöbalkens regler gäller för både stora och små verksamheter. Miljöbalken ställer också krav på att bostäder och lokaler utformas och används så att de inte påverkar människors hälsa negativt.
I miljöbalken finns sex hänsynsregler som gäller alla. Reglerna gäller även om inte en tillsynsmyndighet ställt några krav. Hänsynsreglerna gäller som utgångspunkt så långt det är rimligt i det enskilda fallet.
Miljöförvaltningen kontrollerar att verksamheterna följer miljöbalkens bestämmelser och att det finns en fungerande egenkontroll. I tillsynen kan vi granska olika typer av dokument och göra föranmälda eller oanmälda inspektioner.
Tillsynen är avgiftsfinansierad. Avgiften grundas på den faktiska tid vi lägger ner på tillsynen.
I tillsynen ingår också handläggning av anmälningar, tillstånd och klagomål. Miljöförvaltningen kan förelägga verksamheter att vidta åtgärder.
Förelägganden kan förenas med vite. Om miljöförvaltningen misstänker brott mot miljöbalken och om brottet kan vara straffbart, är vi skyldiga att göra en åtalsanmälan.
Miljöförvaltningen har också en rådgivande funktion.
Miljösanktionsavgift är en straffavgift som verksamhetsutövaren kan få betala vid vissa regelbrott. Miljöförvaltningen beslutar om miljösanktionsavgift men pengarna går till staten. Avgifterna regleras i förordningen om miljösanktionsavgifter.
Exempel på regelbrott som kan leda till miljösanktionsavgift:
Vissa överträdelser av miljöbalken kan leda till böter eller fängelse, till exempel miljöbrott, otillåten verksamhet och nedskräpning. I miljöbalken framgår vad som kan vara straffbart.
Den här informationen kan vara relevant för följande branscher:
Uppdaterad
